Postkolonial negativism

Edward Said kom ut med boken Orientalism 1978. Av ideologiska skäl har denna "kritiska uppgörelse" med "västerlandets konventionella kunskap" om österlandet blivit någon slags allmän läsning på de olika högskolorna och universiteten Sverige. En del fortsätter också att skriva som Said gjorde, och kallar det då "postkolonial forskning". Detta trots att boken läcker som ett såll och bygger på den helt orimliga föreställningen att "en västerlänning" inte kan lära sig något litet om t. ex. kasus i farsi eller shiamuslimsk ikonografi utan att automatiskt och omedvetet vara en rabiat rasist som vill förslava perser och araber i imperialistiska Gulag.

Hur kan det vara möjligt att en så svag, bisarr och felaktigt konstruerad teori kan bli allmän läsning på högskolorna, trots att tex. von Däniken inte är det?

Den postkoloniala forskningen i Saids efterföljd har alla negativismen kännetecken givetvis. Den som bedriver dylik "forskning" behöver inte lära sig en en enda böjningsform i farsi, inget om animismen i Nigeria, eller annat som kräver riktig forskning och ansträngande studier i andra språk och kulturer. Det enda man behöver göra är att hitta någon som positivt faktiskt producerat kunskap om något utanför Europa, USA eller Israel och sedan börja tillämpa Saids felaktiga resonemang på deras texter.

Simsalabim! Forskningsanslag går plötsligt att få loss och alla tycker att det man gör är spännande och radikalt, mot strömmen, ett klarsynt genomskådande etablerade sanningar. Mattias Gardell, den härliga rebellen, kommer klappa händerna.

Hur går det för vår kunskap om andra kulturer när en majoritet sitter med en sådan negativistisk triumf på hand och dessutom har professorerna med sig i sin modiga revolt mot dessa andra som sitter på den akademiska makten med vilken de förtrycker asiens folk? Ja, den dör ut givetvis. Ingen kunskap produceras över huvud taget. Frågan är vad dessa postkolonialister ska kritisera till slut när man (ganska snart förmodligen) tröskat sig igenom all tidigare kunskap, och avfärdat den som orättfärdighet och ondska.

Ja, man får väl ordna doktorandseminarier med studier i den egna godheten och förträffligheten, förslagsvis ledda av ovan nämnda Gardell.