New urbanism-kritik med negativistiska förtecken

2004 debatterades det i DN om New urbanism, i korthet en arkitektidé som bygger på att den fungerande och organiskt framvuxna traditionella stadsplaneringen, med fristående hus och förmoderna gatunät, lämpar sig bättre än de moderna miljonprojektens livsförnekande miljöer att leva och verka i. Jakriborg utanför Lund är ett svenskt exempel. Wikipedia nämner att "[s]tilens försvarare kan exempelvis poängtera att det som hämtats från tidigare generationers stadsbyggnad är beprövade lösningar, och att vår erfarenhet av modernism och funktionalism visar att det nytänkta ofta får oförutsedda nackdelar."

Det hela låter klokt och förståndigt. Det tycker emellertid inte Karin Bradley, Ola Broms Wessel och Moa Tunström i DN, och använder förstås negativistiska argument.

"Inom samtida litteratur, konst och arkitektur pågår försök att dekonstruera och ifrågasätta etablerade föreställningar om vad som skulle vara naturligt och onaturligt, centrum och periferi och så vidare. På så vis ges plats och röster åt marginaliserade perspektiv - en grundbult i ett jämställt och mångkulturellt samhälle. Nyurbanisterna gör precis tvärtom."

Aha! Man skall visst ifrågasätta och dekonstruera, men inte när det rör Broms, Wessel och Tunströms normer. Visst är det lustigt att postmodernister eller queerteoretiker tvångsmässigt dekonstruerar och ifrågasätter allt runtomkring sig själva, men absolut inte den gungfly de själva står på.

Med fördel kan man läsa Peter Elmlunds svar i DN.