Parodisk negativism i diskursanalys

På högskolorna har kunskapsproduktionen kraftigt minskat inom samhälle och humaniora. De flesta sköna lirare tycker det är mer gött att få ut CSN-finansierad smet genom lite härlig ideologiproduktion, än genom att faktisk anstränga sig med tråkig och jobbig forskning.

"Diskursanalys" kallar man en variant av negativistisk lättja på högskolorna runt om i Sverige. Det är ett utomordentligt verktyg för den som vill klä sina politiska åsikter i högskolemässig språkdräkt. Hur verkligheten är spelar här ingen roll, diskursanalytikern har alltid rätt i alla fall. För den som "kritiserar och utmanar gängse normer" måste ju ha rätt, eller hur? Intressant nog har jag aldrig hittat någon diskursanalytiker som riktat sitt kritiska sökljus mot sin egen diskurs.

I den här uppsatsen av Ylva Hagervall & Malin Lewenhaupt från sociologen i Umeå finns riktigt roliga pekoral. "Forskarna" frågar några anställda på universitetet vad de tycker om mångfaldsarbete och respondenterna envisas med att svara bla. på följande vis:

”Det är väl bra att man får en ökad bredd och möjligheter framförallt för människor från olika håll […]

”Jag tror att det är jättepositivt att man fokuserar på ett sånt här projekt men… Men(skrattar) det är i huvudsak positivt”

och

”Jag är ju positiv till att vi blandas (skrattar). Att vi finns överallt oavsett kön, etnicitet… Det kan aldrig vara så att säga något större fel”

Man ser hur tankarna spinner hos de negativistiska studenterna. Aj då, detta var ju positiva uttryck. Hmm, hur ska vi göra nu då? Det blev plötsligt jättesvårt att vara kritisk rebell när det mäktiga, rasistiska, vita, västerländska maktetablissemanget på universitetet hade precis samma åsikter som vi ville framhäva genom vår "forskning".

Simsalabim! Diskursanalysen räddar dagen (och betyget) respondenterna menar alls inte vad de säger! Så här analyserar negativisterna:

"'Det är väl bra […].' Detta visar att talaren har en mindre grad av instämmande i den uttryckta satsen, respondenten tvekar alltså i sitt påstående. I citat 2 säger respondenten: 'Jag tror att det [projektet] är jättepositivt […] men […]' I citat 3 säger en annan respondent 'Det [att blandas] kan aldrig vara så att säga något större fel.'

Detta kan uttrycka att respondenterna vet att mångfald är ett slags ideal att eftersträva men i sättet de talar inte är övertygade om att det verkligen är bra." och "...diskursen avslöjar att bilden av mångfald som något självklart positivt inte är riktigt förankrad hos respondenterna."

Där ser man vilka vidriga, vita, västerländska, rasister respondenterna innerst inne var, och falska och förljugna till på köpet! Att bara understå sig att använda "men" och "väl" när man talar om mångfald. Och att vara glad och skratta. Skäms!

Och plötslig förvandlades uppsatsförfattarna till motsatsen till all denna ondska. Gött!