Random negativism i Gringo

Gringo delas ut gratis här och var, i alla fall i Skåne. Tidningen är antirasistisk och vill påverka en viss (ganska tydligt definierad och i tidningen ofta häcklad) grupp att tycka bra om en annan grupp (som det är en dödssynd att försöka definiera). Eftersom all rasism är gräslig, verkar ju detta behjärtansvärt och värt varenda bidragskrona.

Den senaste editionen handlar om Lund [sic!]. Man tar upp några dåliga manliga betenden, så som ett föregivet snobbigt mansgriseri på Thomanders (jag visste inte ens att någon bodde där) och att studenter menar att de ollat handtagen på en studentkorridor. Vad detta har med antirasism att göra har jag mycket svårt att förstå.

Men det förklaras snart i webbtidningen: jo någon kan ha kopplat trakasserier av tjejer på en skola i Karlskrona till den obenämnbara gruppen. "Tjejerna som intervjuades hade både svenne och blattenamn, medan alla killar som tidningen valde att citera var svartskallar.", skriver Gringo. I all sin välmening är detta ett groteskt exempel på negativism, då alla svenska tidningar har en policy att aldrig skriva om etnicitet i samband med brott, men här vill Gringo givetvis framställa sig som modiga, härligt kritiska, sanningssägare i förhållande till de smygrasistiska medierna med makten... trots att Gringos hemsida ligger under Skånska Dagbladet.

Nu gör Gringo vad? Ja, självklart måste man nu vräka på med negativism mot något som man kan lyckas utmåla som "etablissemang", "makt", och "västerländska övergrepp" för att kunna argumentera för sin sak att det som hände i Karlskrona inte hade med ras att göra (vilket någon etablissemangsperson med makt måste antas ha påstått), eller vad man nu är ute efter. Målet för detta negativistiska raseri blir... Lund, som följaktligen ägnas ett helt nummer.

Och vad hittar man i sin kritiska granskning? Ja, att Lund inte har några större problem kopplade till invandring, men att där finns en grupp som är värdig att fördömas. Gringo, som man kunde tro hade som främsta uppgift att motverka fördomar gör nu en helomvändning och utdefinierar en grupp på grundval av, häng med nu; kön, frisyr, och bostadskvarter i staden! (Män, backslick, bor på Thomanders.)

Dessa kopplas helt associativt till en avvikande nedvärderande kvinnosyn, förmoderna djuriska manliga revirbeteenden, samt till hyrandet av strippor. Vilket givetvis måste ses som karaktäristiskt för Lund.

Nu har man visat att det finns grupper, urskiljda med hjälp av några yttre tecken, som är ena riktiga svin, som dessutom finns i Lund. Och den som säger emot detta tillhör säkert det maktgalna och sexistiska rotarygänget på Thomanders. Så slapp man utföra en positiv argumentation för sin egen sak, och fick bli härliga, lattjo kritiker av västerlandets manliga ondska (representerat av Lund) på köpet.

Hela resonemanget är så förvirrat att det nästan blir omöjligt att återge. Så går det när Gringo med vitnande knogar håller i negativismen som enda tänkbara figur man kan argumentera med. (Ibland försöker man med något positivt anslag, men då är det mest "titta vi är sköna snubbar med kepa och solglasögon, så vi bara måste ju ha något skönt att säga" mer än något positivt argument.)

Och varför just Lund (av alla orter där det finns olustig grabbighet i detta land) dras upp det framstår som mest oklart av allt.

Negativismkritik

I kyrkan vältrar sig prästen i berättelser om kyrkans alla omoraliska handlingar och övergrepp, som man nu lyckligtvis förhåller sig härligt kritisk till. På lärarhögskolan är det högsta formen av kunskap att utforma sina teorier i ett djärvt motsatsförhållande till lektor Caligula's 50-talspedagoger som har "makten" ute i skolorna. På konsthallen får man se modiga sanningssägares provokationer mot det etablerade, mot konsttraditionen, mot den borgerliga smaken.

I själva verket har dessa modiga rebeller samtliga gottat ner sig i den mest karriärsvänliga, mest dominerande och hos folk med ställning mest allmänt accepterade synsätt som erbjuds, men med tomma troper och negativa gester försöker man till varje pris dölja att man i själva verket är del i ett negativistiskt etablissemang.

Hävdandet av en sådan självbild är för all del förlåtligt; vem vill inte hellre tänka James Dean än Sven Stolpe när man ser sig i spegeln på morgonen. Problemet är att priset är högt för att få njuta av själv som godhetens kritiska sanningssägare. I kyrkan ersätts två tusen års tro och tradition av ett vältrande i självtillräckighet. I skolan ersätts hela det västerländska kunskapsarvet av dirigerat tyckande. I konstvärlden har inbillat provokativa gester ersatt konsten, som nu anses vara ett överspelat begrepp.

I allt detta finns en mer eller mindre artikulerad aversion mot västerlandets kultur, historia och människor.

Jag vänder mig mot allt detta.