fredag 12 december 2008

Deleuze, ultranegativisten, och hans lärjunge


Edward Saids Orientalism har kritiserats tidigare på denna blogg. Men det finns givetvis fler huvudkällor till negativismen inom samhälle och humaniora. Gilles Deleuze: Postskriptum om kontrollsamhällena finns på nätet att läsa för den som orkar.

Det finns givetvis mycket att säga om denna typ av negativism. Men man kan ju nöja sig med att konstatera att bland alla mullvadar och ormar är detta inget annat än en ändlös rad av förkastande och kritik av de senaste två tusen årens västerländska historia. Varken mer eller mindre. Allt förkastas, helt oavsett hur det är utformat eller när det förekommit i vår historia. Kunskapen, sjukhusen, skolorna, politiken, fängelserna, religionen. Allt!

En grundpoäng hos Deleuze är att om det till exempel verkar som om skolan blivit något mer human och frihetlig i dagens Sverige, t. ex. jämfört med , säg 1800-talets tyska skola, så är det en chimär, en lögn man gått på. Det är precis lika illa i båda fallen, eller kanske till och med värre nu. I det Tyska 1800-talet hycklade man i alla fall inte med förtrycket.

Att detta är en historieteori som är fullkomligt värdelös, eftersom den inte kan falsifieras, är inget som bekymmrar vissa bloggare, som tycker detta är höjden av vishet. Och det är klart att det underlättar för Bloggare Björn att allt är kritiserbart, utan att man varken behöver, eller ens kan, formulera något positivt alternativ.

Avskaffa allt, så blir allt bra! Wohoo!

1 kommentar: