Borlänge tidnings Jessica Dalman ( 2008-10-08) älskar nonsens; varför? Jo, hon har sett Kalle Haglunds och Markus Jägerstedts språkmaterialistiska show "Lätt autistiska särintressen".
Vad är då detta? Jo, det är en "blandning av techno, yoga och dikt [som] är helt oemotståndlig" får vi veta. Vi får också veta att det är publiktomt. Vari består då detta oemotståndliga som inte lockar en publik?:
"[A]tt säga vad deras föreställning handlar om är omöjligt.[...] Det är nämligen alldeles obegripligt när Markus Jägerstedt drar i gång sin laptop-pop och Kalle Haglund paddlar omkring som en säl på scenen."
"Haglund är ute efter att riva alla murar, ta bort alla kategorier, allt språk som håller oss isär. Sedan vill han att vi ska mötas där, mitt i ordlösheten, och bara vara människor. [...] Att inte försöka förstå blir enda sättet att förstå."
Som att inte recensenten insett att det är språket som skiljer oss från djuren. Och att traditionslösheten hos dagens "avantgardistiska" språkmaterialister gör att de tror att deras dadaism och futurism är just "avantgarde". Men det genrebrytande, provocerande och fascinerande att en poet vill vara en säl är uppenbarligen oemotståndligt nog att locka, ja, ingen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar