Så här lät det ofta när jag var liten pilt:
-Jag vill inte gå till skolan.
Mamma: Men det måste du.
-Varför det?
Mamma: för att annars lär du dig inget.
-Varför ska jag lära mig något?
Mamma: För annars får du inget jobb.
-Varför ska jag ha ett jobb?
Mamma: för annars får du inga pengar.
-Varför ska jag ha pengar?
Mamma: annars får du inget eget liv.
-Varför ska jag ha ett liv?
Etc etc.
Jag var en riktigt negativistist som barn alltså. Av vissa bloggande negativister förstår jag nu att jag måste ha varit ett riktigt geni. Jag borde ha blivit kontinental filosof och i härligt trots fortsatt på det där viset.
Här t. ex. skiner det igenom att Bloggare Björn faktiskt överbevisats av massiv fakta om att han haft fel om svensk skola. Vad gör man då? Ja, han fortsätter ställa massa random frågor, så att han inte behöver erkänna att han haft fel, ja inte ens att han skulle kunna ha fel. Och som vi lärt oss som barn finns det ingen teoretisk ände på sådant ifrågasättande. Man kan fortsätta hela livet om man är riktigt vrång och mor inte går ur tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar