Det årliga jippot som går under namnet Guldbaggegalan intresserar mig föga; däremot intresserar det mig att Svenska Dagbladets Jeanette Gentele under den talande rubriken "Ingen plats för nyskapande" (090113) brer ut sin negativistiska syn på hur prisutdelning bör gå till:
"En nyskapande film som Ruben Östlunds De ofrivilliga blev helt utan baggar. Det visar åter igen hur traditionellt för att inte säga konventionellt Guldbaggejuryn röstar år efter år. De redan väl etablerade belönas på nykomlingarnas bekostnad."
Man frågar sig förstås om det inte är kvalitet som skall belönas även i filmsammanhang. Får debutanter nobelpris i litteratur? Får studenter på grundnivå nobelpris i fysik, medicin eller kemi? Är det slitna uttrycket "nyskapande" samma sak som kvalitet? Men för Gentele handlar det inte om kvalitet - man skall uppenbarligen prisas för att man skall få sin beskärda del av strålkastarljuset; som att det skulle vara en demokratisk rättighet att alla regissörer i Sverige skall få en guldbagge så att de känner sig lika mycket "sedda" - ja, det är faktiskt så Gentele skriver:
"Men jag tror att det är fatalt för intresset för Guldbaggen om den nya generationen av regissörer inte känner sig sedda."
Intellektuellt haveri.
Det absolut roligaste inslaget i hela denna uppblåsta inbördes beundran galan var parodin på Kay Pollaks Såsom i himlen. Per Ragnar gjorde en fenomenal insats som vampyr. Jag har inte skrattat så gott åt något som SVT visat på år och dar.
SvaraRadera