Vad är det egentligen en filmkritiker förväntar sig av en film idag? Svenska Dagbladets Jeanette Gentele fokuserar som brukligt är bara på ting som är "nyskapande", och passar idag på att sprida sitt hjärnmögel när det gäller Filmdraken, alltså kvällens prisutdelning i Göteborg för Nordens bästa film. Hennes filmkritik, idag under den talande rubriken "Svenska filmare testar nya grepp", präglas oftast av en intellektuell lättja eftersom hon aldrig förklarar varför något är bra/dåligt - allt döms bara utifrån om det är "nytt". Nåja. Hur negativistisk är då Gentele?Jag skulle svara fruktansvärt, men ni får döma själva:
"[m]an kan också konstatera att allt fler prövar nya grepp i såväl dokumentär som spelfilm" (vilket då automatiskt skall vara en bra sak - dock ej förklarat varför).
"Ett annat uppmärksammat exempel på nytänkande är [...] en animerad dokumentär om kriget mellan Israel och Libanon för 25 år sedan".
"Men det finns också unga svenska spelfilmsregissörer som inte är rädda för nya grepp."
"Ja, något helt nytt i svensk film vill jag ändå påstå att Karaokekungen är"
(Jämför även det tidigare inlägget om Gentele och guldbaggen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar