När samtida kritiker vill "rädda" tidigare "glömda" konstnärer (primärt kvinnor), så görs det genom att lyfta fram att de var "före sin tid" och att de "provocerade". Det är att läsa historien med samtidsglasögon (glöm inte Mao-glasögonen), och också dumt eftersom de därmed ignorerar den eventuella kvalitet som finns - och som borde vara det relevanta om man skall uppvärdera ett konstnärsskap.
Ett exempel är Johanna Berglund som i Nerikes Allehanda 2009-10-03 skriver om Carl Larssons hustru Karin Larsson i artikeln "Karin har kommit ut ur Carls skugga". Det som lyfts fram hos Karin Larsson är det gamla negativistiska tugget: "Karin stod för den nyskapande och djärva inredningen" och "[h]emmet skulle komma att bli internationellt känt för sin nyskapande stil." Vad handlar det om? Jo: "om den modernitet och tidlöshet som präglar Karins design och inredning. Hon var lekfull, återanvände material och mönster, inspirerades av det folkloristiska och vågade provocera."
Det har gått så långt att man använder Karin på följande vis: "Föreningen Karin Bergöö Larssons vänner delar årligen ut ett stipendium till Karins minne". Till vad? Jo: "Syftet är att uppmärksamma fler skapande kvinnor. Att premiera vidareutveckling och nyskapande".
Problemen är ju flera: Man lyfter fram Karin på tveksamma grunder som den av paret Larsson som står för det "nyskapande", "djärva" och "tidlösa". Indirekt blir det en nedskrivning av Carl Larsson som då får stå för det gamla murriga, "traditionella". Men paret Larsson levde som i symbios, vilket gör det svårt att köpa denna analys. Det viktiga här är att båda makarna Larsson inspirerades av det folkloristiska, det ljusa och vackra, och var säkert överens i mycket av det som präglade hemmet: Traditionella värden med storfamilj, klassiskt hantverk och en gemensam estetik med ljus och skön inredning.
Priset till Karin Larssons minne borde gå till konstnärer som i Karins spår vågar arbeta i hantverksmässig stil - som inspireras av folklore och arts- and craft. Värden som "nyskapande" får då en annan prägel: att gå emot vår tids nervösa regelbok: modeväxlingar, provokationer och avantgardism.
Och vad är det för mening förresten: "modernitet och tidlöshet [...] präglar Karins design och inredning"? Det är en paradox. Arbeta på tidlösheten, kära konstnärer och Föreningen
Karin Bergöö Larssons vänner.
